Södertälje 2013:
S:ta Ragnhilds kyrka, Gamla rådhuset på Stortorget, Wendela Hebbes hus, Södertälje kanal och Torekällbergets friluftsmuseum.

Källor: Svenska kyrkan, Wikipedia, Länstidningen, Sjöfartsverket och Södertälje kommun
OBS! Klicka på bilderna för att få bildspel med undertexter! Du kan använda sökrutan uppe till höger som en enklare hjälp om du söker något speciellt.
Prisgrupp C

S:ta Ragnhilds kyrka. Kyrkan är döpt efter drottningen Sankta Ragnhild, som senare skulle komma att bli stadens skyddshelgon. Efter många om- och tillbyggnader är Sankta Ragnhilds kyrka idag en stor, treskeppig byggnad med halvrund korabsid, västtorn och ett mångkantigt gravkor i söder. De äldsta partierna består av gråstenmurar som omfattar tornets nedre delar och långhusets två västligaste fack.

Tidigast vid 1200-talets slut eller kanske under 1300- talet revs det smalare koret. Denna romanska kyrka förlängdes mot öster med två fack och fick en sakristia i norr, av vilken partier ingår i norra sidoskeppets nordmur. Båda dessa kyrkor täcktes av ett trätak. Först under 1400-talets senare del slogs de nuvarande kryssvalven i de fyra medeltida facken.

Den stora stadsbranden som inträffade år 1650 medförde bland annat att man lät göra en ny valvslagning i koret och sakristian samt i sidoskeppen förutom i de ovannämnda två facken. De senaste tillbyggnaderna utfördes på 1670-talet och består av Cronberg-Hackerska gravkoret mitt på södra långmuren, sannolikt ritat av Erik Dahlbergh.

Då ryska trupper brände stora delar av staden i samband med det stora nordiska kriget var Sankta Ragnhilds kyrka en av få byggnader som förskonades. En ny brand 1881 orsakade främst yttre skador varefter arkitekten Johan Fredrik Åbom fick i uppdrag att återställa kyrkan. Tornet nybyggdes upptill från vapenhusets valv, kyrkans västfasad fick en symmetrisk uppbyggnad och övriga fasader (förutom dopkapellets) dekorerades med profilerade lister och annan putsad ornamentik.

En större restaurering under ledning av arkitekt Bengt Romare ägde rum mellan åren 1960 - 1961. Ett par år efter denna fick två av fönstren invid dopkapellet nya glasmålningar, utförda av konstnären Folke Heybroek. Kyrkans exteriör reparerades 1986 - 1987 varvid fasaderna delvis fick sin nuvarande färgsättning.

Graffitimålning vid Storgatan

Gamla rådhuset på Stortorget i Södertälje. Det uppfördes år 1732-1734. Dock inte på den plats det står i dag, utan där tingsrätten finns.

På 1750-talet byggdes det sedan till en våning och huset målades i ljus oljefärg. Under åren har huset ­hunnit byta plats några ­gånger. 1962 flyttades det till Västra kanalgatan.

År 1982 placerades det på sin nuvarande plats på Stortorget. Enligt stadsantikvarie Emma Tibblin är huset ett av de tre 1700-tals hus som i dag finns kvar i Södertälje centrum samt en viktig ­symbolisk byggnad för ­staden.

Den äldsta bevarade profana byggnaden i Södertälje idag är det gamla rådhuset från år 1734. (profan: motsats till begreppet helig, sakral, det vill säga världslig)

Wendela Hebbes hus. Wendela Hebbe var den första kvinnliga yrkesjournalisten i Sverige. Hon anställdes på Aftonbladet år 1841. Där skrev hon om teater och musik, samt recenserade och översatte böcker. Parallellt med att vara journalist tonsatte hon sånger och skrev sagoböcker. Museet är beläget invid Slussgatan, i början av Lotsudden. På baksidan av huset ligger Vänortsparken, tvärs över Maren från Marenplan och Strandgatan.

Själva byggnaden består av två våningar i gulmålat trä. Det uppfördes ursprungligen under 1700-talet vid Snäckviken, där Astra Zenecas anläggning idag finns. År 1863 köptes fastigheten av Lars Johan Hierta som en sommarstuga åt Wendela, hennes dotter Signe och den gemensamma icke erkända sonen Edvard Faustman.

1800-talets senare del var badortstidens storhetstid i Södertälje. Många av Stockholms kulturpersonligheter åkte då för att besöka Wendela och Signe, som då var mitt i sin karriär som operasångerska. Långt senare blev huset personalbostad åt Vin och Spritcentralens anställda. Byggnaden lämnades därefter att förfalla tills Inger Mattson, dåvarande chef för Södertäljes stadsbibliotek, återupptäckte det år 1974 efter att ha läst Brita Hebbes bok "Wendela - en modern 1800-talskvinna". Det skulle bli inledningen till en mångårig kamp för husets bevarande som bland annat kom att innefatta en antikvarisk nedmontering av huset och ett senare återuppförande på husets nuvarande plats.

På grund av arbetslösheten i byggbranschen var arbetsmarknadsmyndigheterna beredda att satsa pengar på att huset återuppbyggdes med ursprungliga metoder och material, där sådant behövde förnyas. Södertälje kommun ställde även marken invid Vänortsparken till förfogande.

Alltsedan invigningen har det fungerat som ett kulturhus, med flera utställningar och teatrar årligen. Det inrymmer även en restaurang som förestås av Antoinette Mezher och en museidel med möbler och tavlor från släkterna Hebbe och Faustman. Huset ägs och drivs av den ideella föreningen Wendelas Vänner som också anordnar flera aktiviteter där.

Vänortsparken och Södertälje kanal skymtar i bakgrunden.

Platsen för Södertälje kanal har varit densamma för fartygstransport mellan Mälaren och Saltsjön sedan vikingatiden. Då fick man dra farkosterna över vissa landavsnitt och grund med hjälp av timmerstockar.

Redan på 1400-talet rensade man vissa ställen för att underlätta passagerna. Under slutet av 1600-talet byggdes den första kanalen mellan sjön Maren i Södertäljes centrum, till Saltskogsfjärden i Linaviken, en smal vik från Mälaren. Men den blev aldrig riktigt färdig utan förföll och blev delvis ofarbar.

År 1819 blev kanalen färdig för full farbarhet första gången. Det hade tagit 13 år att anlägga kanalen. Då hade man även anlagt en sluss och man kunde ta sig hela vägen från Igelstaviken till Linaviken under kontrollerade former. Så småningom ökade trafikflödet och storlekarna på fartygen. Efter mycket utredande under början av 1900-talet, anlades på 8 års byggtid den kanal och sluss, som är dagens Södertälje kanal.

Eftersom endast en breddning av den gamla kanalen var svår att göra, lade man om en stor sträckning av kanalen helt och hållet. Tidigare hade den smala kanalen slingrat sig mellan dåvarande slussen (norr om nuvarande Mälarbron) och utloppet i Maren. Nu grävde man sig genom hela åsen och gjorde en i det närmaste rak kanal, som var både bred och djup.

Den nya slussen var ett mästerverk i ingenjörs- och byggnadskonst. Den var mycket stor i dåtidens mått räknat. På den tiden slussade man många fartyg och båtar åt gången och med tiden har slussens storlek kommit till stor nytta genom att även dagens stora fartygstonnage går att slussa. Ett tänkande framåt som man kanske då inte anade nyttan av.

År 1924, i november, invigdes den nya kanalen och slussen av kung Gustav V. Sedan dess har tusentals fartyg och båtar passerat sluss- och kanalsystemet. Tusentals gånger har slussen och den lilla slussbron öppnats. Maskineriet är idag i princip detsamma som från början. Endast mindre delar, kugghjul och vajrar har bytts ut, och elkraften har förnyats till växelström.

Under 1970-talet fördjupade och breddade man kanalen ytterligare. Under 1990-talet anlades nya ledverk norr och söder om slussen, man spontade upp kanalsidor och muddrade uppgrundningar. I slutet av 1990-talet byttes även de gamla panelerna för slussmanövreringen ut i samband med att man lyfte upp sluss, bromanöver och trafikinformationsservicen till ett nytt torn på taket av gamla slussbyggnaden.

Eftersom många kommuner tar dricksvatten från Mälaren, förhindrar man med slussarna (och dammluckor i Stockholm) att saltvatten kommer in. Man reglerar vattennivån att i princip alltid ligga över saltsjöns nivå. På så sätt är trycket alltid högre på Mälarsidan och strömmen går ut mot saltsjön. Vid enstaka tillfällen, främst vid extrema vädersituationer, kan havsnivån bli så hög att den ligger över Mälarens vattennivå. Då håller man slussar och dammluckor stängda så mycket som möjligt.

Den andra stora anledningen till att man anlagt slussar mellan Mälaren och Saltsjön, är att möjliggöra fartygstrafik. Det skiljer ca 60 cm mellan vattennivåerna i Mälaren och saltsjön, varför det utan slussar, hade blivit mycket strömt i kanalerna. Detta hade omöjliggjort säker navigering och även inneburit stor påfrestning för kanalkanterna vilka hade eroderat väldigt mycket om man inte stoppat vattenflödet med slussar.

Södertälje kanal är 2,8 sjömil lång. Slussen är ca 135 m lång, 19,6 m bred och 7,8 m djup.

Årligen passerar ca 3 000 lastfartyg, 9 000 fritidsbåtar och ett mindre antal passagerar- och skärgårdsbåtar slussen. Fartygen för cirka 4 miljoner fast och flytande gods upp till hamnarna i Mälaren och cirka 1 miljon ton gods ut som export.

Marenplan (tidigare Stadshamnen) Idag anses Marenplan vara den mest centrala platsen i Södertälje. Torget är beläget intill sjön Maren, som idag är sammangrävd med Södertälje kanal.

Marenplan kallades tidigare för Stadshamnen, och var Södertäljes viktigaste hamn ända fram till anläggandet av Mälarhamnen år 1880. Vid stadshamnen anlade fartyg med varor, som de sedan sålde vidare endera till handlare eller direkt till privatpersoner som väntade vid hamnen. Båttrafiken till inre Maren upphörde inte förrän 1963, då bron över Maren uppfördes.

Marenplan utmärker sig igenom den karaktäristiska Spanska trappan (eller Marentrappan som den egentligen heter), som förbinder den med Olof Palmes plats, Järnagatan och Storgatan.

Södertäljes nöjesliv är till stora delar koncentrerat till området kring Marenplan. Under början av 2000-talets första decennium har även områdena omkring Marenplan fått ett ökat antal krogar. Exploateringen har främst skett på Slussholmen, Strandgatan och Järnagatan.

På Marenplan ligger Oktoberteatern (tidigare Castor, från början biograf), och den mindre scenen Sagateatern. På Marenplan har man även haft ett flertal festivaler och evenemang varje år. Dessa har främst ägt rum under sommarhalvåret, då Marenplan även får flera uteserveringar.

Syren eller bondsyren (Syringa vulgaris) art i familjen syrenväxter. Den är ursprunglig i sydöstra och östra Europa, men numera planterad och förvildad på många håll.

Inom folktron förknippas syrenen med vidskepelser. En vanlig föreställning var att personer som är födda mellan 23 och midnatt kunde se spöken i blommande syrenbuskar under samma tid på söndagar.

Utsikt mot nordost över Södertälje. Bilden tagen från Torekällberget.

Torekällbergets friluftsmuseum är också hemvist för Södertälje Stadsmuseum, som visar Södertäljes moderna historia. Friluftsmuseet grundades 1929 på Amerikaberget nära stadens centrum och fick namnet Torekällbergets friluftsmuseum. De första husen som flyttades till museet speglade den försvinnande bondekulturen i östra Södermanland.

Kvarnen från Mörkö och mangårdsbyggnaden från Råby i Grödinge var de byggnader som tidigast kom till museet. I samband med citysaneringen på 1960-talet flyttades flera äldre hus från stadskärnan till Torekällberget. Husen bildar hela stadskvarter och visar hur Södertälje såg ut i mitten av 1800-talet.

Kvarnen har blivit en symbol för Torekällberget och syns vida omkring. Museets kvarn är en kopia av Nora kvarn från Mörkö. Den ursprungliga kvarnen flyttades till Torekällberget 1929. Den brann 1989 och återuppfördes kort efter.

Promenadparken. Som andra städer anlade Södertälje en stadspark i slutet av 1800-talet. Museets stadspark är gjord med Södertäljes stadspark som inspirationskälla. Här skulle borgarna promenera omkring och träffa varandra eller sitta ner på parkbänkarna och lyssna på någon konsert.

Promenader var populärt och ansågs då, likväl som idag, befrämja en god hälsa. Parkerna hade pampiga entréer och påkostade snickerier. Inne i parken vindlade gångarna runt och det fanns prunkande rabatter med växter i olika färger. Hade man möjlighet skaffade man sig exotiska växter med annorlunda former.

Hamling har använts för att forma träden och för att få djurfoder. Hamling innebär att man sågar eller klipper av en gren på ett ställe, trädet skjuter därifrån ut nya skott som man låter växa tills nästa beskärning då man tar bort alla dessa på nytt.

Vi utför hamlingen av våra lindar en gång per år för att de ska kunna fungera ihop med hus och bilväg där det annars skulle bli för trångt om träden fick växa fritt. Men hamlingen kan även göras med längre intervaller. Lämpliga träd att hamla är exempelvis ask, lind, pil, platan och poppel.

Wetterholmska gården från Turingegatan. Huset byggdes på 1700-talet och var en av de största gårdarna i Södertälje, centralt belägen nära kyrkan. I området bodde och arbetade hantverkare som garvare, kopparslagare och skomakare. Byggnaden flyttades till museet 1948.

Fastigheten har ägts av en rad kända och omtalade Södertäljebor. Bland flera är smeden Couse som efter ett kontrovers med vagnmakaren Ekenberg skottskadade denne och därefter tog sitt eget liv. Couse har gett namn till Kusens backe där han är begravd.

Handelsgården vid Stora torget, Strömstedtska huset. I slutet av 1700-talet och början av 1800-talet byggdes en ny typ av stora handelsgårdar i Södertälje. De var bredare och pampigare med plats för representativa våningar på övre planet och handel i gatuplanet. I Strömstedska huset var det Handelsbod ända från huset var nytt tills det flyttades till museet på 1960-talet. Även idag ligger här museets handelsbod här, så här finns förmodligen Södertäljes äldsta affär.

Till höger i bilden ligger Ekdahslgatan 9. Huset är från början ett bostadshus från tiden kring 1720 som låg ungefär där parkeringen ligger framför Hebbevillan. Så småningom togs huset över av Södertälje trä som hade sitt kontor där tills flytten till Torekällberget. Här har huset använts som kansli till Friluftsfrämjandet och silversmedja. Idag huserar Bergets bageri där och bakar äkta Södertäljekringlor.

Ekdahlsgatan 15. Den här fastigheten låg där Hebbevillan ligger idag. På fastigheten fanns två hus, ett gathus med bostäder i två våningar och ett gårdshus i envåning. Museeet kommer att återställa hela miljön till det utseende det hade kring mitten av 1800-talet. Idag rymmer huset museets Elmuseum.

Egnahemmet Soltorp. För att lindra bostadsbristen i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet uppmuntrade städer och samhällen byggandet av en ny typ av bostäder, egnahemsvillor med en liten trädgård. Museets hus Soltorp är byggt i den traditionen och kommer från Hagabergs egnahemsområde. Husets fraktades genom staden i två delar och sattes ihop här på museet. Även vedboden med torrdass och förråd följde med. Slumpen har gjort att Soltorp är märkligt välbevarat sedan det byggdes. Vatten har aldrig dragits in och inga större förändringar har skett varken till det yttre eller inre.

På museiområdet finns ett antal trädgårdar och odlingar som skall spegla lokalväxt och odlingstradition i Södermanland. I apotekarträdgården finns de växter som enligt visitationsprotokoll odlades av apoteket Kronan i Södertälje åren 1820–1860. På flera andra gårdar kan besökaren se äldre sorters växter.

När de första husen flyttades till museiområdet i slutet av 1920-talet var hela berget bevuxet med gran- och tallskog och det fanns en liten vattensamling. Östra Sörmlands kulturhistoriska förening kontaktade en av tidens ledande svenska trädgårdsarkitekter för att planera utemiljön, Sven Hermelin, i början av 1930-talet.

Genom disponenten på Södertälje bryggeri kom Hermelin i kontakt med den nystartade Magnus Jonssons plantskola i Bränningestrand och lade upp de första planerna. Vid Råbygården skulle lister i allmogestil anläggas. För övrigt skulle vattengölen göras så att den liknande en sörmländsk skogstjärn.

På klipporna vid kvarnen planterades växter som trivdes i den karga miljön. Dessa planer som stod klara 1933 kom med tiden att förfalla genom bristande skötsel, slitage genom den ökande publiken samt inplantering av fåglar för en ankdamm.

De gäss som finns på Torekällberget är Ölandsgäss, en liten härdig gås av en typ som förr var vanlig på magra marker i södra halvan av Sverige. Dagens Ölandsgås var på vippen att dö ut, och man trodde att de försvunnit helt. 1966 hittades tre gäss av gammalt öländskt ursprung utanför Helsingborg, en hane och två honor. Den ena honan blev tagen av räven den vintern.

I början av 1960-talet tillkom så stadskvarteret när man flyttade en del av husen från Södertälje centrum hit istället för att riva dem. Från det att Torekällberget övergick i kommunens ägo 1963 fram till 1986 planerades och sköttes rabatterna av stadens parkförvaltning.

Under 1980-talet växte museets medvetenhet om odlingen ur kulturhistorisk synvinkel. 1986 fick så museet en egen trädgårdsmästare på halvtid under sommaren för skötsel och nyanläggning av det 4 hektar stora området. En etnolog har svarat för den kulturhistoriska anpassningen av trädgårdarna.

På Torekällberget försöker man ha de djur som en gång i tiden fanns både på landet och staden. Kring mitten av 1800-talet var fortfarande många stadsbor jordbrukare och levde som bönderna och torparna på landet i självhushåll.

Fåret är ett av våra allra äldsta husdjur och har funnits i Sverige lika länge som människan själv. Från fåret har människan fått både ull, kött, skinn, horn och mjölk. Roslagsfåren är en gammal fårras från Uppland. Det är små, nätta får och de har oftast vit päls, ibland svart. Baggen, hanen, har horn och tackorna är hornlösa. Tidigare hade nästan alla gårdar får men när nylonet kom till Sverige i mitten på 1900-talet blev de allt färre.

Museiområdet består av "Staden" och "Landet". I stadsdelen, vid torget, ligger Handelsbodshuset som rymmer Handelsboden och utställningar.

I den del som kallas "Landet" ligger bondgården Råbygården med enbart gamla, svenska lantraser – utrotningshotade i dag – fähus och hagar. Bredvid bondgården hittar man båtsmanstorpet med sin lilla täppa.

En bit bort finns Lillgården, en kulturhistorisk lekstuga för barn. Här finns också dansbana, den vackra dammen och väderkvarnen – Torekällbergets symbol.

Varje dag finns möjlighet att följa med när djurskötarna matar och berättar om alla djuren. Vardagar klockan 11 och helger klockan 11 och 14.

Guidningen är gratis och passar alla. Djurskötarna berättar om vad för djur som bor på Torekällberget och ger dem en varsin liten godisbit samtidigt som man har möjlighet att ställa frågor och komma djuren lite närmre. Guidningen startar vid mjölkpallen utaför stallet.

De flesta av djuren hittar man på Landet kring bondgården. Här finns beteshagar, ladugårdar och stall. Alla våra djur förutom de i klapphagen, är svenska lantraser

Hitta till Torekällberget med pendeltåg från Stockholm: Stig av vid ändstationen Södertälje Centrum. En skyltad promenadväg går från Södertälje Centrum upp mot Torekällberget och tar cirka 10 minuter. Buss 751 går från Södertälje Centrum till Torekällberget.

Södertälje 2009 och äldre
Tullgarns slott, S:ta Ragnhilds kyrka, Wendela Hebbes hus, Södertälje kanal, Gamla rådhuset och Kulturhuset i Ytterjärna.

Källor: Kungahuset och Kulturhuset i Ytterjärna
Obs! Klicka på bilderna för att få bildspel med undertexter!
Prisgrupp A: Tullgarns slott
Prisgrupp B: S:ta Ragnhilds kyrka, Wendela Hebbes hus, Södertälje kanal, Gamla rådhuset och Kulturhuset i Ytterjärna.

Tullgarns slott, nära Trosa är ett av våra populäraste kungliga utflyktsmål

Tullgarn förknippas med Kung Gustav V och Drottning Victoria som tillbringade >

> somrarna här i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.

Men slottet har varit ett kungligt lustslott sedan 1770-talet då staten överlämnade >

> Tullgarn till hertig Fredrik Adolf. Det nuvarande slottet byggdes på 1720-talet.

Hertig Fredrik Adolf, Gustav III:s yngre bror, lät modernisera slottet i >

> nyklassicistisk stil. Sveriges då bästa inredare och konstnärer anlitades, bl a >

> Louis och Jean Baptiste Masreliez. Många av interiörerna de skapade >

> finns bevarade i ursprungligt skick. Gustav V övertog Tullgarn år 1881 >

> och genomförde tillsammans med sin gemål Victoria, stora förändringar.

Huvudbyggnaden inreddes mer som ett modernt fungerande sommarhem >

> än som ett kungligt lustslott. Med anledning av det flitiga nyttjandet >

> av sommarslottet visar Tullgarn prov på inredningar från olika epoker >

> och personliga stilar. Parken visar, liksom slottet, tydlig påverkan av sina >

> brukare och samtida. De äldsta strukturerna går med säkerhet tillbaka till >

> 1600-talet och då särskilt den del som motsvaras av fruktträdgården.

Omgivningarna kring slottet

S:ta Ragnhilds Kyrka i Södertälje

De äldsta delarna till kyrkan uppfördes redan på >

1100-talet. Men sedan dess har kyrkan utvidgats >

> och byggts till under flera perioder. Den 15 juli 1650 >

> ödelades kyrkan, liksom staden av en brand.

Ytterligare en gång brann kyrkan, i januari 1881. Vid >

> reparationen denna gång fick kyrkan ett nytt torn.

Södertälje kanal med Södertälje sjukhus i bakgrunden

Wendela Hebbes hus

Marenplan

Södertälje sluss. Arbetet med Södertälje kanal >

> påbörjades redan under 1400-talet då Engelbrekt >

> lät göra vissa arbeten. Arbetet avslutades dock inte.

Karl XI återupptog arbetet och byggde en kanal mellan >

> sjön Maren och Igelstaviken. Denna vattenväg underhölls dåligt och förföll med tiden.

Det var slutligen under Erik Nordwalls ledning mellan 1806 och 1819 som kanalen >

> fick en sluss och blev farbar hela vägen från Mälaren till Östersjön.

Mellan 1916 och 1924 grävdes kanalen om till stor del i ny sträckning genom >

> Södertäljeåsen och utrustades med en ny sluss, som fortfarande används idag

Södertälje kanal, riktning mot Maren

Kanalen är tungt trafikerad och är den enda förbindelsen mellan Mälaren och Saltsjön >

> som kan ta riktigt stora båtar. Slussen i Södertälje är den största i Norden.

Under 1970-talet genomfördes ytterligare breddningsarbeten.

Gamla Rådhuset, Stortorget i Södertälje. Byggt 1732-1734.

Byggnaden fungerade som rådhus och gästgiveri fram 1826.

I slutet av 1950-talet flyttade Södertälje konstförening in på övervåningen.

Kulturhuset i Ytterjärna invigdes 1992 >

> och har på kort tid blivit något av ett kulturcentrum >

> med ett rikt programutbud. Den fina akustiken gör >

> lokalen till en utmärkt konsertsal. Här finns drygt >

> 500 platser. Kulturhuset utnämndes 2001 till >

> silverpriset i arkitekturtävlingen ”Sveriges>

> mest omtyckta nutida byggnad”. Det var >

> konstnären Arne Klingborg som var med och grundade >

> Rudolf Steinerseminariet i Ytterjärna 1964. >

Verksamheten växte och arkitekten Erik ”Abbi” >

> Asmussen fick uppdraget att rita kulturhuset med >

> tillhörande bostäder, övningssalar, musikrum m. m.